Vad kostar factoring egentligen – och vad får du för pengarna?
En faktura på 300 000 kronor. Kunden betalar om 45 dagar. Factoringbolaget betalar ut det mesta av beloppet redan idag, mot en avgift på några procent av fakturans värde. Ställt bredvid räntan på ett vanligt lån kan det se dyrt ut. Ställt bredvid vad man faktiskt betalar för ser det annorlunda ut.
Factoring är en av de finansieringsformer där kostnaden oftast lätt missförstås, eftersom den jämförs med fel sak. Den här texten går igenom hur factoringkostnader normalt är uppbyggda, vad de faktiskt täcker utöver själva utbetalningen, och varför en rak jämförelse med ett lån sällan ger en rättvis bild.
Två delar av kostnaden
Priset för factoring brukar bestå av två delar: en factoringavgift, uttryckt som en procentandel av fakturabeloppet, och en fakturaaviavgift – en liten, fast summa per faktura, ofta runt 20 till 50 kronor, som täcker aviseringen till kunden. Det löpande administrativa arbetet, påminnelsehantering, uppföljning och liknande, ligger normalt inbakat i själva factoringavgiften snarare än i en separat avgift.
Hur det här är strukturerat skiljer sig däremot mellan aktörer på marknaden. Hos vissa ingår administrationen i factoringavgiften, medan andra tar ut en separat administrationsavgift utöver den. Vissa lägger dessutom på en löpande ränta som räknas dag för dag fram till dess att kunden betalar, medan andra samlar hela kostnaden i avgifter som är kända redan när fakturan säljs. Vissa aktörer har årsavgifter för att ett bolag ska kunna använda sig av factoring, vissa har ingen årsavgift. Det är värt att fråga efter hur just den delen är upplagd innan man jämför pris mellan leverantörer, eftersom en lägre procentsats inte alltid betyder en lägre totalkostnad.
Skillnaden mellan modellerna påverkar inte bara totalkostnaden, utan också hur förutsägbar den är. En avgiftsbaserad modell gör att bolaget vet kostnaden i förväg, oavsett om kunden betalar exakt på förfallodagen eller några dagar senare. En räntebaserad modell gör kostnaden rörlig, beroende på hur lång tid det faktiskt tar innan kunden betalar.
Vad avgiften faktiskt bygger på
Factoringavgiften bestäms sällan av en enda faktor, även om slutkundens betalningsförmåga ofta lyfts fram som den viktigaste. I praktiken vägs flera saker in samtidigt:
- Slutkundens kreditvärdighet – den som faktiskt ska betala fakturan, och hur stabilt det bolaget bedöms vara
- Det säljande bolagets egen profil – historik, kundreskontra och hur verksamheten i stort ser ut, eftersom det påverkar den samlade risken i affären
- Branschtillhörighet – vissa branscher har mer förutsägbara betalningsmönster än andra, vilket påverkar bedömningen
- Fakturans storlek och löptid – större belopp och längre betalningstider innebär att kapitalet är bundet längre, vilket normalt syns i priset
- Kundstockens spridning – många kunder fördelar risken annorlunda än om hela fakturavolymen ligger hos ett fåtal stora kunder
Ingen enskild faktor avgör priset på egen hand. Det är kombinationen av dem som gör att avgiften kan variera även mellan två fakturor med liknande belopp.
Med regress eller utan – vad skillnaden faktiskt innebär
Factoring kan ske med eller utan regress. Vid factoring med regress ligger den slutgiltiga kreditrisken kvar hos det säljande bolaget – om kunden till slut inte betalar, oftast inom 10-25 dagar efter förfallodatumet ska säljande bolaget betala tillbaka det utbetalda beloppet till finansbolaget. Detta är den vanligaste formen på marknaden.
Factoring utan regress innebär istället att kreditrisken flyttas till factoringbolaget. Det erbjuds mer sällan, och normalt bara när slutkunderna har en mycket stark och väl dokumenterad betalningsförmåga. Anledningen är enkel: när risken flyttas bort från det säljande bolaget måste bedömningen av den kvarvarande risken vara desto säkrare innan den görs. Priset skiljer sig därför ofta mellan de två formerna, eftersom det i grunden handlar om vem som bär risken om kunden aldrig betalar.
Vad man faktiskt betalar för utöver likviditeten
Det vanligaste antagandet är att factoring bara är ett sätt att få loss pengar snabbare. Det är en del av det, men inte hela bilden. Beroende på leverantör kan priset även inkludera:
- Snabbare tillgång till kapital utan att vänta på kundens betalningstid
- Kreditbedömning av slutkunden, som minskar risken för obetalda fakturor
- Påminnelsehantering och uppföljning, normalt inbakat i factoringavgiften
- Administration av hela fakturaflödet
- Hjälp genom Kronofogdemyndigheten, om det skulle behövas
Ställt bredvid vad motsvarande arbete och risk skulle kosta att hantera själv, blir jämförelsen med ett lån ofullständig. Ett lån löser likviditeten, men varken kreditbedömningen av kunden eller administrationen kring fakturan.
Ett konkret exempel
Ett grossistbolag säljer varor för 300 000 kronor till en kund med 45 dagars betalningsvillkor och har ett upplägg av factoring med regress. Så här ser kostnaden ut i praktiken:
- Fakturabelopp: 300 000 kronor, med en finansieringsgrad på 100%.
- Factoringavgift: 2 procent av fakturabeloppet, 6 000 kronor, priset har baserats på en sammanvägning av slutkundens kreditvärdighet, grossistens egen kundstock och branschens betalningsmönster
- Fakturaaviavgift: 29 kronor, för aviseringen till kunden
- Utbetalning samma dag: 293 971 kronor
Den totala kostnaden för hela upplägget landar på 6 029 kronor, känd och avtalad redan innan fakturan säljs. Om grossisten istället hade väntat på kundens betalning hade samma 300 000 kronor varit låsta i 30 dagar – pengar som annars hade kunnat användas till nya inköp, löner eller att ta emot ytterligare en order under tiden. Skillnaden mellan de två alternativen är alltså inte bara kostnaden i sig, utan vad likviditeten är värd att ha tillgänglig direkt.
Sammanfattning: vad kostnaden faktiskt handlar om
- Priset består normalt av en factoringavgift och en liten, fast fakturaaviavgift per faktura, ibland kompletterat med en löpande ränta hos vissa leverantörer
- Factoringavgiften styrs av flera faktorer tillsammans – slutkundens kreditvärdighet, det säljande bolagets egen profil, bransch, fakturans storlek och kundstockens spridning
- Administrationen – påminnelsehantering och uppföljning – ligger normalt inbakad i factoringavgiften, men det skiljer sig mellan leverantörer
- Med regress är den vanligaste formen, där risken ligger kvar hos det säljande bolaget
- Utan regress erbjuds mer sällan, och förutsätter att slutkunderna har mycket stark betalningsförmåga
Vanliga frågor
Är factoring alltid dyrare än ett lån?
Rakt jämfört i procent, ofta. Men factoring innehåller delar som ett lån inte gör, så som kreditbedömning av kunden, påminnelsehantering, inkasso och administration. Vilket alternativ som är billigast beror på vad bolaget annars hade behövt lägga tid och resurser på själv.
Kan alla få fakturaköp utan regress?
Nej. Det förutsätter att slutkunderna har en mycket stark och väl dokumenterad betalningsförmåga. Men även att det fakturasäljande bolaget är kreditvärdigt. För de flesta bolag är factoring med regress det som erbjuds, och det är också den vanligaste formen på marknaden.
Varför skiljer sig factoringavgiften mellan olika bolag?
Avgiften styrs sällan av en enda sak. Slutkundens betalningsförmåga väger tungt, men det säljande bolagets egen historik, branschtillhörighet och hur spridd kundstocken är spelar också in. Två bolag med liknande fakturabelopp kan därför hamna på olika nivåer, beroende på hur helheten ser ut.
Måste man sälja alla sina fakturor, eller går det att välja enstaka?
Det går normalt att välja. Vissa bolag väljer att sälja hela sin fakturastock löpande för en jämn likviditet, medan andra använder factoring mer selektivt – till exempel för enstaka stora fakturor eller under perioder med extra kapitalbehov. Upplägget påverkar sällan priset per faktura, men kan påverka vilka villkor som erbjuds totalt.
Vad händer om kunden betalar några dagar sent?
Med en avgiftsbaserad modell förändras inte kostnaden bara för att betalningen kommer några dagar efter förfallodagen. Skulle förseningen bli längre eller övergå i utebliven betalning är det istället påminnelsehantering, inkasso och i förlängningen Kronofogdemyndigheten som hanterar det, utan att det säljande bolaget behöver agera själv. Notera att om ni har ett factoringupplägg med regress så blir man återbetalningsskyldig till finansbolaget när regressdatumet löpt ut.
