Factoring med eller utan regress – vad skillnaden betyder i praktiken

Regress är ett av de ord i ett factoringavtal som sällan förklaras. Ändå svarar det på en av de viktigaste frågorna för den som säljer sina fakturor: vem bär risken om kunden inte betalar?

Många söker på factoring utan regress för att de vill slippa risken helt. I praktiken är factoring med regress standardupplägget, och utan regress ett undantag som dessutom täcker mindre än namnet antyder. Här går vi igenom hur båda uppläggen fungerar och vad som skiljer dem åt den dag en betalning uteblir.

Vad betyder regress?

Regress är rätten att kräva tillbaka ett belopp från någon annan. I factoring betyder det att factoringbolaget kan vända sig tillbaka till bolaget som sålde fakturan, om kunden inte betalar.

Regress handlar alltså om kreditrisk. Med regress ligger risken kvar hos dig som säljer fakturan. Utan regress flyttar den över till factoringbolaget. På så sätt fungerar regress som en form av säkerhet, ungefär som borgen eller pant vid ett lån. Läs mer om hur säkerheter fungerar vid företagslån.

Factoring med regress – det vanligaste upplägget

Vid factoring med regress säljer du fakturan och får betalt direkt, men ansvaret för att kunden till slut betalar ligger kvar hos dig. Factoringbolaget sköter aviseringen, tar emot betalningen och hanterar påminnelser och inkasso.

Regressen blir aktuell först om kunden inte betalar trots det. En avtalad tid, oftast kring 15 dagar efter förfallodagen, återköper du fakturan och betalar tillbaka det förskotterade beloppet. Fordran på kunden finns kvar och indrivningen kan fortsätta.

Upplägget är vanligast eftersom factoringbolaget då kan erbjuda factoring till fler bolag, med fler typer av kunder och till en lägre avgift. Risken är ändå inte obevakad. Factoringbolaget gör en kreditbedömning av slutkunden innan fakturan köps, och den bedömningen ger dig en tidig signal om vilka kunder som bär högst risk.

Factoring utan regress – när risken flyttar

Utan regress tar factoringbolaget över kreditrisken. Om kunden går i konkurs eller av andra skäl inte kan betala, är det factoringbolaget som bär förlusten.

Det låter som det självklara valet, men kraven blir därefter. Upplägget förutsätter att slutkunderna har en mycket stark och väl dokumenterad betalningsförmåga, och factoringbolaget sätter ofta en gräns för hur stora belopp per kund som omfattas. Därför är factoring utan regress i regel ett undantag snarare än standard.

Det som "utan regress" inte skyddar mot

Här finns en detalj som sällan förklaras. Factoring utan regress skyddar mot att kunden inte kan betala. Det skyddar i regel inte mot att kunden inte vill betala.

Om kunden reklamerar en vara, bestrider en faktura eller hävdar att ett uppdrag inte utförts enligt avtal, är det en tvist mellan dig och kunden. Den ligger nästan alltid utanför factoringbolagets risk, även utan regress. Detsamma gäller felaktiga fakturor och kvittning, alltså när kunden drar av en egen fordran från fakturan.

För många bolag är det just ifrågasatta leveranser, inte konkurser, som utgör den största risken i en kundrelation. Den risken ligger kvar hos säljaren oavsett upplägg.

Ett räkneexempel med tre utfall

Ett konsultbolag säljer en faktura på 200 000 kronor med 30 dagars betalningsvillkor, med regress. Factoringavgiften landar i exemplet på 2 procent, 4 000 kronor, plus en fakturaaviavgift på omkring 29 kronor.

Kunden betalar. Ärendet avslutas och kostnaden blev den som var känd från början.

Kunden betalar inte på avtalad tid. Fakturan går då efter vanligtvis 15 dagar i regress, vilket betyder att konsultbolaget återköper fakturan. Indrivningen mot kunden fortsätter hanteras av finansbolaget.

Kunden bestrider fakturan. Då uppstår en tvist mellan konsultbolaget och kunden, och det hade sett likadant ut även utan regress.

Utan regress hade avgiften med stor sannolikhet legat högre, och bara det andra utfallet hade sett annorlunda ut. Den faktiska avgiften beror på flera saker samtidigt: slutkundens kreditvärdighet, det säljande bolagets profil, bransch, fakturans storlek och löptid samt hur spridd kundstocken är.

Vilket upplägg passar ditt företag

Tre saker ger oftast en tydlig bild:

• Hur beroende du är av den största kunden. Ju större andel av omsättningen, desto mer påverkar en utebliven betalning.
• Kundernas betalningsförmåga. Etablerade bolag med lång historik bär lägre risk än nystartade kunder.
• Hur vanliga tvister är i branschen. Är reklamationer vanligare än konkurser, ger utan regress mindre skydd än det verkar.

För de flesta bolag blir factoring med regress det realistiska upplägget, och med en spridd kundstock är risken ofta hanterbar till en lägre kostnad. Om det är långa betalningstider som skapar behovet har vi skrivit om hur betalningstider påverkar kassaflödet.

Sammanfattning

• Med regress ligger kreditrisken kvar hos det säljande bolaget, och det är det vanligaste upplägget
• Utan regress flyttar risken till factoringbolaget, men kräver slutkunder med mycket stark betalningsförmåga
• Inget av uppläggen skyddar mot tvister, reklamationer eller kvittning
• Valet bör utgå från kundstockens spridning, kundernas betalningsförmåga och branschens tvister

Vanliga frågor

Vad betyder factoring med regress?
Att det fakturasäljande bolaget bär kreditrisken. Betalar kunden inte trots påminnelser och inkasso återköper det säljande bolaget fakturan.

Är factoring utan regress dyrare?
Ja, i regel, eftersom factoringbolaget tar över risken för att kunden inte kan betala.

Kan alla bolag få factoring utan regress?
Nej. Det förutsätter att slutkunderna har en mycket stark och väl dokumenterad betalningsförmåga.

Skyddar factoring utan regress mot alla obetalda fakturor?
Nej. Skyddet gäller kundens oförmåga att betala, inte reklamationer, bestridda fakturor eller kvittning.

Vad är skillnaden mellan fakturaköp och fakturabelåning?
Vid fakturaköp säljs fakturan och factoringbolaget tar över hanteringen. Vid fakturabelåning lånar bolaget pengar med fakturorna som pant och sköter uppföljningen själv.

‍